På Lövgärdets behandlingshem för tvångsintagna enligt "Lagen om Vård av Avvikande" förvaras sedan många år en brokig skara individer. Gemensamt för dem alla är att de utgör en del av den gäckande epidemi som sedan ett tiotal år tillbaka drabbat världen - en epidemi som under puberteten förvandlat helt vanliga tonåringar till fysiskt eller mentalt avvikande monster i omvärldens ögon (bland folk benämnda ”dom som är sådär”). En dag dyker forskarstudenten Rebecka upp hos den på Lövgärdet vårdansvarige docent Funke, och beskriver sitt forskningsprojekt: hon ska starta en samtalsgrupp med utvalda patienter och hävdar att hennes enda syfte är att hjälpa de intagna i riktning mot ett värdigt liv. Men måste de intagna vara normala eller finns det andra sätt att leva som innebär att man får odla sin särart i utkanten av det normala? Kan man inte bli något utöver normal? Kan man bli super? Kan man få bli superhjälte...?
--------------------------------------
Jonas Berling har i romanen ”Dom som var sådär” skrivit något så ovanligt som ett svenskt socialrealistiskt superhjälte-drama. Med inspiration från science-fiction och serievärldens superhjältar, utforskar romanen frågan om i vilken mån det avvikande och annorlunda, kan rymmas inom det normala? Romanen är den första delen i en trilogi om en grupp udda figurer, som via vägar genom dokusåpor, melodifestivaler och IKEA-besök, söker bli älskade för dem de är.
